Emelie "MiniCuore" Karlsson's vardag i ord och bilder..

Andra inlägg nu, där jag är lite vänligare nu. ;) Jag har varit i Örebro i tio timmar nu och så fort jag kom hem, kom Vera. Jag råkar bara vara en av viktiga människor världen någonsin skådat, för henne. Snack, käk och lite forskning vid kyrkan som ligger mittemot min lägenhet (eller är det inte en kyrka? Men någon har tydligen dött.) och ett långt besök hos J för att träffa en inflyttad Daisy som var framåt och busig, en söt kissemisse var det. Efter den långa resan hit, stått i väntan medan den värsta kylan i luften bet mig om huden, ligger jag nu i soffan med mina kinder som har blossat upp det röda. Jätteröda. Lika röda som mina röda lampor som lyser om kvällarna i vardagsrummet och sovrummet. Eller jag vet inte. Kinderna är heta, i allafall. Ändå känns det så varmt och mysigt inuti mig. :)

Med Vera's tillåtelse får jag berätta om hennes högerhand. Hennes hand ser... inte normal ut nu efter att hon försökte stoppa ett slagsmål tidigare i veckan. Det ligger en synlig bula på handen och det är något som sticker ut från skelettet. Tror ni att jag kunde våga röra den? Nej. Jag kan inte. Jag avskyr att känna på något, för då får jag en väldigt obehaglig känsla inuti mig som gör att jag tror att det gör ONT. Typ, medlidande. Vera är en sådan som har otur inom hälsan. Tidigare var det axeln som var trasig, sedan var det tummen som var bruten. Alkoholsförgiftningen. Rygginflammation och så slutligen nu, någonting har gått sönder och sticker ut rakt upp + blåmärke baksidan av handleden. Och det är på samma ställe där hon har brutit en gång förr, s Massor av sjukhusbesök, och jag har inte varit på ett sjukhus sen jag var en snorunge. För att vara ärlig, så vill jag uppleva det hon upplevde. Haha, bara för att jag vill uppleva allt som ingår i livet. :D Vera genomgår typ ett liv fullt av äventyr. x) Ursäkta att jag snackar om hennes skador, men jag är liksom "wow" att hon skadas så ofta. x)



Här bjuder jag på en bild som visar en läcker bula på handen, någonting sticker ut. x) Något ur skelettet eller en sena... Ni kan väl se den!? Finns det ens någon som förstår mig att jag vägrar röra den?

Next destination: Hostipal :D

Jag tror bestämt att det spökar här. Här i huset.
Jag försöker inte skrämma eller skoja, jag är seriös. :D

Det kan hända att jag bara inbillar mig, men det verkar inte finnas några logiska förklaringar. x)

Jag kallade bilden för En oändlig kärlek. :) Tagen i Turkiet, Alanya.

Poängen med att jag la upp denna bild är att jag är enormt sugen på att resa bort från Sverige igen. Eventuellt blir det över nyårsaftonen... (a) Man ska väl passa på och resa medan man är ung. ;) Man bara saknar. Värme, klimat och kultur... Jag blir tvungen att bomba några bilder från resorna i år.

El Gouna, Egypten - Januari 2008




Alanya, Turkiet - Maj 2008





Memories will always be in my heart...

En grå dag gör mig sängliggandes med Nissan, Casper och Spero. Ibland Tussan också. Föräldrarna är ute på ön och rensar bort allt som finns kvar innan de lämnar tillbaka nycklarna. Det är lite kyligt här utanför täcket, huset är ju så stort att det är "nästan" kallt men det är inte värre än min systers sambo, Peters föräldrars hus - Ni skulle bara veta. Så kallt att man blir förkyld och tofflor åt fötterna är ett måste då! Papi får nog fixa brasan senare ikväll så jag kan sitta framför och mysa. :)

Jag är uttömd på inspiration, kan ni skänka lite inspiration? Jag vill fota något, men mitt huvud är helt tom så jag kan inte finna några bra idéer. Råkar ni veta, så berätta.

Bild: Halens.se

Snart.

Jag sa för ett tag sen att jag skulle ha rosa uggs i höga modeller, men jag har ändrat mig och väljer dessa istället. ;) Jag älskar såna skor eftersom de är så himla sköna att gå i, nästan som om de är tofflor. Man känner sig liksom... Mysig och bekväm. Det lovar jag. Tvekar ni till att skaffa uggs, tveka inte. Bara gör det.

Av alla clementiner, så har Satsuma den bästa smaken. <3

... Jag längtar. Haha. Har alltid gillat SAW filmerna, Jigsaw's metod och allt som man måste tänka på egen hand. Den sjunde november visas SAW 5 på bio, nedanför kan ni se en scen ur filmen. Allt jag kan säga nu är att jag längtar, haha. :D

Nu har jag lekt lite och gett en enkel design åt Malin, med sin nya, offentliga blogg. Jag borde ta och somna nu, när mamma ska bestämt väcka mig om runt sju timmar. Det klarar jag, va? Jo,  jag dör väl inte utav väckningen. Jag sover i allafall gott härhemma med katterna som gärna sover med mig, nämligen kattpojkarna Casper och Spero. :) Nu ska jag surfa mig fram lite överallt innan filmtajmen. Emelie säger: Hejdå!
 

Jag har det underbart hemma. Långt ifrån allting och samtidigt så lugnt. Jag somnade klockan elva på kvällen igår och sov i 13 timmar att jag vaknade i en rätt timning, inte på fel tidpunkt. Det är så skönt. Sedan var jag ute med papsen på gården med Casper som gärna springer på trebent innan middagen. :) Luften är så frisk och fuktig, det älskar jag. Flera regnpölar på vägen mot skogen och alla träd blir alltmer nakna.

 

I dag öppnade jag mitt stora kuvert som innehöll självporträttbilder på mig själv som togs i skolan någon gång i september. Jag som inte hade fixat mig noggrant, blev jag förvånad att bilden av mig var faktiskt OK. Men däremot mitt fejs i gruppfoto är hemsk men vad kan jag göra egentligen? Den kan jag visa ändå lite senare. x)

Mamma utbrast "det är bara så du, Emelie!" när hon fick se bilderna, haha. Hon syftade nog på flinet jag bar i bilden. Hon hade inte fått någon skolfotografier på endast mig själv sen tian på Manillaskolan. Mormor lär bli glad att få en bild (så fort jag hade skolfotograferats så ska mormor alltid ha en på sitt barnbarn.) efter alla år utan nån ny bild. Den här gången får hon det. :D Nu bjuder jag på att visa självporträtten på mig själv i svartvitt, med mitt typiskta flin. :) Jag önskar att jag hade större ögon... Men om jag fick det, skulle det inte vara så Emelie annars.


Skolfoto 2008

Ni som fick era, blev ni nöjda eller? :)

För 2-3 veckor sen hade jag problem med fingrar som blir svullna och ibland blåa. Så ringde man till vårdcentralen Mikaeli här i Baronbackarna för att få tid och det tog tydligen dom 2-3 veckor att skicka en tid till mig som bor bara 5 minuter från dom. Otroligt, va? Det blir den 4:e november att undersöka mina cpiga leder.

Idag råkade jag tydligen svälja min smiley piercing utan att jag märkte det. Det märkte jag när jag skulle leka med den, men ey! Den var borta. Okej. Ingen fara, köpa ny lite senare och om det läks så bara göra ny på egen hand igen. Otroligt att jag sväljer en piercing som jag typ aldrig gjort. Det var en ring, förresten.

Imorgon, på en fredagskväll då jag brukar vara ute och festar. Men just morgonsdagen, blir det tvättstugan att festa med mina smutsiga kläder. Otroligt va? Jag tvättar på en fredagskväll! :D

Nu kommer det inte något mer som har med ordet "otroligt" att göra nu. På lördag kommer föräldrarna hit för att hämta mig. Jag pallar inte bära hem med en laptop, en systemkamera, en resväska och så kattbur med mina feta kissemissar som säkert väger tillsammans fan runt 15 eller något sånt.

Nu ska jag leka lite med M. Godnatt!

Ett gott minne om "Samsam" som jag inte orkar förklara. Men filmen togs då vi väntade på flyget från Norge. :D Kanske orkar du det, Jessie? Du råkar tyvärr vara med i videon... x) Eller så förkortar jag det hela så här: Killen bakom Patrik - liknar fladdermus när han sover. Kanske är det mobbaktigt, men äsch... Så var det ju. x)

Malin kan vara rolig ibland som trodde att Flora hade förvandlat till en perser över en natt.
Så här trodde hon:

 
Bild 1: Original bild. Bild 2: Malin som försökte förklara vad hon trodde.

Ser ni lika dåligt som Malin gör?

Bild: www.whiskas.se