Emelie "MiniCuore" Karlsson's vardag i ord och bilder..

I natt drömde jag om en liten underbar vit sommarstuga som låg uppför en kulle som låg precis vid havet. Det var en annorlunda planlösning inne i huset som inte går att beskriva i ord. Men det var en kväll då jag hade bjudit några av er till sommarstugan, och det var midsommarsafton.

Vi satt ute i altanet, med utsikten över havet och drack tills natten kom så började det gå galet. Det kom stora fula grisar, som kom från en annan värld, som kom för att anfalla oss så flera av oss bara försvann spårlöst. Jag fick stänga alla dörrar som fanns, även alla fönstren. Men de stora grisarna var enorma att de lyckades ta sig in och sista sekunden såg jag att alla låste in sig själva i ett rum utom jag, som stod i centrum så såg jag en "stolpe" inne i köket som jag skulle kunna klättra upp dit så jag inte skulle bli tagen. Jag är och var höjdrädd, och tvingades klättra upp dit, stående med min dåliga balans.

Nästa ögonblick tappade jag balansen och föll, allting var i slowmotion. Jag föll, föll och föll. I drömmen visste jag att jag inte skulle behöva känna hur jag slår i golvet, för det avslutas alltid innan jag når golvet så vaknar jag. Men inte denna gången, jag fick nå golvet så hårt att jag kände hur mina armar, revben och benen bröts och jag svimmade, när jag var avsvimmad så kunde jag ändå tänka att jag gav upp. Sedan var allting svart. Det var bara svart en lång stund innan jag kände att någon försökte väcka mig, innan jag skulle få upp mina ögonlock så vaknade jag i verkligheten.

Jag hade velat se vem det var som försökte rädda mig. Det är det knepiga med drömmarna.