Emelie "MiniCuore" Karlsson's vardag i ord och bilder..

Jag kom på en sak. Ni vet att jag älskar zebramönster och så. Ett gammalt minne dök upp. Hemma hos min gamla fosterfamilj i Stockholm, då kom det alltid en liten Sofia på besök och hon frågade alltid andra i f-familjen:

Vart är zebran
Vart är zebran

När jag satt på mitt rum så kom hon alltid gående och säger.

Sofia: Hej Zebra
Jag: Hej Sofia

När nu jag inte längre bor kvar där, kommer hon antagligen att minnas sin zebra som mig. x) Att hon kallade mig för zebran, fanns ingen anledning. Hon bara sa det varje gång. Jag var hennes idol, helt enkelt. Såg hon min framtid, genom sina barnögon? Att jag skulle älska zebra? Det var en söt unge, det. :) Trots allt borde jag kanske heta zebraflicka? Haha. :)