POSTAT I » Allmänt
» I have a dreamFör några nätter sen drömde jag. Självklart var den negativ på sitt sätt, som vanligt
Den handlade om att jag var någonstans där som kallades för paradiset. Malin hade bjudit mig med på resan dit, som var Åsa's föräldrars hus. Området kändes som... En sagovärld, kan man säga. Åsa var i paradiset, men inte i huset där hennes föräldrar ägde utan en hemsk lya bredvid. Jag och Malin gick in, sedan var jag på en annan plats, som låg utanför lyan som låg några våningar upp.
Jag var på marken, och såg att jag var med i en lek. Man skulle springa genom en bana utan att dö. Det var några elaka människor, de var troligen nazister. De höll i baseballsträ, de skulle slå mig med den. Jag klarade mig undan, men sedan kom det två bruna aggressiva pitbullshundar som sprang mot mig. Jag visste att jag inte skulle klara mig undan dem, men jag försökte springa. De fick tag i mig och bet mina armar. Ena bet sönder min högerarm att en hel sträck snitt sprack upp och blödde. Köttet syntes till. Plötsligt var jag i ett lugnt område med grannhusen. Det var en tant med långt grått hår, som försökte hjälpa mig med mina skador som hundarna orsakade. Hon sa: Dina sår läker med tandkräm!
Tandkräm? Jag sa att det inte alls skulle gå så. Hon envisades och klämde in tandkräm i såren att huden satt ihop i 1 minut innan det öppnade sig. Jag fick säga att det inte alls fungerar, sedan svimmade jag. Den där dumma tanten försökte hjälpa mig. Sedan vaknade jag upp igen, hos nazisterna som kollade mig. De var plötsligt snälla. Såren var fortfarande öppna, men det blödde inte alls. Det var blodtorkat. Jag klev upp och tänkte att dessa måste syddas. Jag klev upp och försökte verkligen ta mig till någonstans, t.ex någon som kunde ta om köttiga såren. Sedan mötte jag Malin igen.
Där dog min dröm. Mina drömmar är... konstiga, som vanligt. Det ska alltid vara att ramla hårt från höjd (jag är höjdrädd), få sår sprucket, piercinghål blir plötsligt stort m.fl.
En sak vet jag. Varje gång jag drömmer om att jag springer, brukar det kännas SÅ svårt att springa i drömmarna. För det är som att springa i vatten.
Den handlade om att jag var någonstans där som kallades för paradiset. Malin hade bjudit mig med på resan dit, som var Åsa's föräldrars hus. Området kändes som... En sagovärld, kan man säga. Åsa var i paradiset, men inte i huset där hennes föräldrar ägde utan en hemsk lya bredvid. Jag och Malin gick in, sedan var jag på en annan plats, som låg utanför lyan som låg några våningar upp.
Jag var på marken, och såg att jag var med i en lek. Man skulle springa genom en bana utan att dö. Det var några elaka människor, de var troligen nazister. De höll i baseballsträ, de skulle slå mig med den. Jag klarade mig undan, men sedan kom det två bruna aggressiva pitbullshundar som sprang mot mig. Jag visste att jag inte skulle klara mig undan dem, men jag försökte springa. De fick tag i mig och bet mina armar. Ena bet sönder min högerarm att en hel sträck snitt sprack upp och blödde. Köttet syntes till. Plötsligt var jag i ett lugnt område med grannhusen. Det var en tant med långt grått hår, som försökte hjälpa mig med mina skador som hundarna orsakade. Hon sa: Dina sår läker med tandkräm!
Tandkräm? Jag sa att det inte alls skulle gå så. Hon envisades och klämde in tandkräm i såren att huden satt ihop i 1 minut innan det öppnade sig. Jag fick säga att det inte alls fungerar, sedan svimmade jag. Den där dumma tanten försökte hjälpa mig. Sedan vaknade jag upp igen, hos nazisterna som kollade mig. De var plötsligt snälla. Såren var fortfarande öppna, men det blödde inte alls. Det var blodtorkat. Jag klev upp och tänkte att dessa måste syddas. Jag klev upp och försökte verkligen ta mig till någonstans, t.ex någon som kunde ta om köttiga såren. Sedan mötte jag Malin igen.
Där dog min dröm. Mina drömmar är... konstiga, som vanligt. Det ska alltid vara att ramla hårt från höjd (jag är höjdrädd), få sår sprucket, piercinghål blir plötsligt stort m.fl.
En sak vet jag. Varje gång jag drömmer om att jag springer, brukar det kännas SÅ svårt att springa i drömmarna. För det är som att springa i vatten.
Kommentarer
♥ från frida
just det, springande i drömmarna.. det är ASjobbigt!
♥ från Anonym
Puss puss!
♥ från eob
fyfan! hatar att springa i drömmar. känner som jag komma aldrig fram dit som jag vill komma fram.
♥ från s
Puss puss!
♥ från åsa
Intressant dröm :D
mm, hatar också att springa i drömmen..man kommer ingenvart. känns som att springa på löpbandet.
♥ från ebruw
haha, det är nog vanligt med alla, min dröm är oxå konstiga, när man springer kommer aldrig fram eller LÅNGSAM fyfan :D
Trackback
