Emelie "MiniCuore" Karlsson's vardag i ord och bilder..

Här har jag lust att snacka om mina tatueringar och piercingar jag har haft/har. Och mina drömmar. Långa och jobbiga meningar nedanför får ni alltför vara beredda på.

Att ha tre tatueringar räcker inte för mig. Det känns naket. Det finns några till som sitter i mitt huvud som vill förverkligas. Jag minns att jag var så nervös när jag gjorde min första under mars 2006 (tredje bild) då jag trodde att det skulle göra sjukt ont när många inte förstod sig varför jag valde nacken att tatuera första gången på. De hade fel. Det enda som gjorde ont var bara när spetsarna skulle fyllas med färgen. Om jag ångrar mig? Knappast. Jag älskar den och oftast glömmer jag att jag har den eftersom jag ser den inte. Som ni flesta vet så betyder den 1988, drakens år på kinesiskt. Det ser ni väl? :)

Efter ett par år ville jag ha något som visar att jag älskar katter och att de är mitt hopp och min kärlek så blev det så som det blev på första bilden, dock börjar de kännas lite trista men jag ångrar dem absolut inte. Och det gjorde ondaste + smärtsamt att tatuera just där på underarmen. Ingen behaglig känsla. Jag får snygga till dem lite senare.

Min senaste är ju en rosa koi fisk, bakom örat som gjordes i Alanya, Turkiet och den ångrar jag inte ett dugg! Jag älskar den, tyvärr behöver den fyllas på eftersom vissa streckar har försvagats. Ibland är jag sugen på att ge koifisken lite vågor, men jag vet inte. Inte för att det gjorde ont, för det gjorde det inte. Bara när det kommer nålen in vid benet vid hjässan så kändes det ond men annars var det faktiskt... En skön känsla. :D

Jag är mer inne på tatueringar än på piercingar, för jag tycker att piercingar är ondare än att bli tatuerad.

De flesta piercerar sig första gången i öronen, för min del var det tungan som blev piercad först innan öronen. Jag piercade inte mina öron förrän jag var sjutton, och tungan när jag var sexton. När jag hade fyllt 18 så ville jag testa mouche piercingen så körde jag på den en vecka före min första tatueringen, inne på Waterproof. Inte så värst smärtsamt men efteråt var min överläpp som en ankmun. Ett halvår senare lessnade jag och piercade mig istället på sidan av underläppen. Den hade jag kvar i ett år tills jag blev kär i earl-piercing så körde jag på och den sitter kvar i än. Underläppen fick slippa piercingen fast den fick komma tillbaka då och då eftersom hålet är inte ihopläkt än. Mitt senaste är en smiley, som gjordes av rastlösheten och den har jag kvar. Och jag har varit sugen på kindpiercing, men skippar det eftersom jag pallar inte vara rädd och få ont. :D Just nu har jag typ bara center-piercingar och jag trivs.

Men mitt nästa mål är att låta min tutte bli piercerad. Det är ju fint. ;) Sedan vill jag ha fler kinesiska symboler, som ska "fortsätta" neråt från den första tatueringen på ryggraden. Det ska finnas en för pappa, en för mamma, en för mina systrar. Tre, fyra eller fem olika kinesiska symboler som får vila över min ryggrad. Sånt är sjukt snyggt i mina ögon så varför inte förverkliga drömmen själv? Men det får vi se om det blir av. Och som jag sa en gång förut, en värdfull mening ska också få bli inristad. Snacka om mina föräldrar kommer att dra en suck över det här. ;)


Men man blir vacker om man följer sina drömmar.