Emelie "MiniCuore" Karlsson's vardag i ord och bilder..

I dag fick jag stå vid hamnen intill klipporna där vågorna slog mot. Pappa satt i sin bil en bit från färjans bommar och jag såg hur fåglarna flög runt om hamnen. Alla människor som gick förbi mig, hemåt och mot någonstans. Solen sken svagt och vinden tog verkligen greppet om luften. Det var sista gången att jag fick stå där, intill havet och känna hur vinden leker i mitt hår efter att ha åkt en lång resa ända från dalens stad.



Pappa log så fort min röst hördes, ett paket stod i baksätet och han tog fram den med sin kniv för att öppna den åt mig. Min splitternya D60 och jag log. Pappa log och innerst i sig vet han att den är mitt allt. Det vet han genom att se hans dotters leende.

 

Säg hej till min Nikony. <3


PS. Jag blev aldrig kidnappad, som tur är. Han klev av efter 50 minuter. :D DS.